Varje vardagsmorgon spenderar jag närmare en timme på något av lokaltrafikens fordon. Det börjar med buss i en knapp halvtimme innan jag byter till spårvagn. En riktigt bra dag kliver jag av vid Lilla Bommen, tar vägen genom Nordstan och passar på att plocka upp en lång latte på Coffee Cup och en Metro innan jag tar spårvagnen vid Brunnsparken. Tyvärr blir det inte kaffe varje morgon, det skulle nog plånboken sätta stopp för.
Men nog om kaffet, det var spårvagnarna jag tänkte skriva om, dessa vedervärdiga ursäkter för transport. Efter att ha växt upp i Norrköping och åkt spårvagn under hela min uppväxt trodde jag för ett par år sedan att jag aldrig mer skulle behöva utsätta mig för denna pina. Så fel jag hade... Dessa skramlande beläten med taskiga säten är dock aningen bättre än bussar, som alldeles för ofta helt saknar fungerande ventilation. Jävligt synd att man ska vara så beroende av dessa alternativ...
---
Skit. Intervjun gav inte önskat resultat trots allt, jobbet gick till någon annan. Tydligen var färsk utbildning på papper viktigare än flerårig erfarenhet. Fuck them. Fuck them up their stupid asses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Du säger att du upprättat en personlig kontakt med Coffee Cup? Tänka sig - då kanske du ska passa på och söka tjänsten de utannonserar på sin hemsida? Ljug angående åldern. ;)
Snart är alla spårvagnar utbytta mot mindre skramlande, men mer tjutande, diton. Något att se fram mot?
Konstigt att vi inte springer på varandra? Nordstan är mitt andra hem.
En framtid som barista kanske vore något att satsa på? Gott om ställen att arbeta på finns det ju iaf...
Ah, ledsen att hora om jobbet. Du ar uppenbarligen "meant for greater things"...
Skicka en kommentar